Soda 1993-1995

Alltså, det gick ju inte.
Att hålla sig borta från rocken.
Nirvana hade några år tidigare visat hur bra och kul den kunde vara.
Så, ett gäng grabbar över 30 med en massa rock i ryggsäckarna satte igång och spelade. Först var vi fyra; Janne Karlsson (Tolstoys Toy), Joakim Hermelin (Etiquette Mona, Tolstoys Toy), Pelle Halvarsson (Könspistolerna, Ensemble Flatterie) och det skånska trumvidundret Matti Edén som bara stannade i gruppen en kort period i början. Men det var han som fick svenska EMI intresserade med sitt frenetiska allt eller inget trummande på debutsingeln "Som djur". Tack för din insats, evigt tacksamma är vi.

Efter det fick vi tag i en grym rytmcombo i Anders "Lunkan" Lönnkvist (Syster Lycklig, Skallarna, Kretsen, Shit Kids) på trummor och Rickard Donatello (Mr Soul and his Marshmallows, Johan Johansson, Screamin' Mother, Lolita Pop) på bas och nu började det svänga ordentligt. 1994 släppte vi andra singeln med Jannes låt "Alla säger nej". Vi spelade en hel massa på klubbar i Stockholmstrakten, en av de mest minnesvärda var på Tre Backar då min arbetskollega Liza Berthelsen drog dit Manchesterbandet The Charlatans som dagen efter skulle spela på Gino. Shotsbrickorna till deras bord gick i skytteltrafik då vi spelade. Stort.

Rickard slutade och P-son kom in på bas istället. Någonstans däremellan spelade vi in låtar tänkta till ett album. Vi var en vecka i fina Silencestudion i Koppom, mixade vidare i MNWstudion i Vaxholm. Nisse Löfstedt (Tolstoys Toy, Man Klan) var vår trogna tekniker, producent, och inspelningssnille hela vägen under åren 1993-1995.

Isabella A Johanson gjorde ett fantastiskt jobb med videorna till "Som djur" och "Alla säger nej", proffs ut i fingerspetsarna.

Greger Ulf Nilsson fixade till ett vrålsnyggt singelomslag till "Som Djur", lånade ett öga till omslaget som inte är helt okänt...

En sista spelning på Raj Rajfestivalen i Köping 1995 och sedan var det över.

Rock ändå.